hår över pannan
dina ord som trådar
blickar som tusen fjärilar i min mage

du är egentligen ingen sån jag vill gilla
dina vingliga ben och stora fötter som vandrar hem vandrar bort
tar dig iväg
lämnar spår i asfalten
trycker märken mot min hud

jag vet inte hur det hände men nu är du överallt
under mina fräknar mina
tår
i mig
hänger i en kedja runt din hals tappar
mark
försvinner in
längre och längre bort
håller fast i ränderna på din tröja räknar bilar letar moln

och jag känner att jag vill inte, vill inte
gilla dig
vill inte leta efter din nacke dina ögon
vill inte se dig så klart
vill inte vara en av alla dem som
tänker på din hud

men dina lockar i pannan
dina ben som vinglar, snurrar till mina tankar snurrar in mig i dig tänker att allt jag vill är att snurra ut snurra iväg inte tänka på dina händer mot mina kinder din näsa mot min hals mina tårar längs torra kinder
vill kväva magar som vänds av din rygg
knän som inte bär

vill släppa ut tusen fjärilar