här kommer stormar
från sidan
och välter

här kommer fåglar
och driver oss
omkull

här leder mörkret
oss ingenstans
längre

här skriker ekon här
är det tyst

för det är fast mark
och fast grepp
och fötterna är kapade
längs vristen

och du frågar artigt;
vad gör vi nu?

jag har en ensam slant
i fickan
och en lavett blossande
mot din kind

det är ett ofog, O-fog!
att vi står här
det är ett klister, kletigt
vi har hamnat i


det är på gränsen
att skorpor spricker
för evig sörja
att rinna ur

men du ska se
på vilket sätt det brister
hur det som kampas
bara kallas tur


ja du ska se
hur mitt hjärta brister
om du inte möter
min vaga blick