jag har aldrig lärt mig att flyga
varje gång har jag fallit så hårt
mina sköra vingar har inte orkat att bära allt det som är jag
och all min vilja har gett vika för det faktum att jag bara är en människa, jordsbunden
trots att jag precis som alla andra alltid drömt mig bort

sen
blev drömmarna verklighet
någonstans mellan pudersnö och himlen fann jag dig
du var allt jag nånsin drömt om
hos dig är mina vingar starka
där är jag inte längre bunden
där vågar jag bära allt som är bara jag
medans mitt hjärta sjunger något som jag inte kunnat säga bättre själv

\"du som jag lär livet av har stillat mina vandringar
du som prövat mina gamla sanningar, och jag älskar dig\"

fast egentligen räcker inte orden till.