Sväljer gråten ännu en gång,
ser alla omkring mig,
måste tänka på att se glad ut.

\"Det är ingen som bryr sig om man mår dåligt.\"
Endast det tänker man på när man går där med ett hål i själen
Man måste kämpa för att hålla hålet tätt,
Ingen ser, ingen funderar, ingen bryr sig,
Undviker andras blickar.
Vill inte visa, vill inte inse att man behöver hjälp.

Äntligen hemma,
Flyr till sitt rum,
Sitter i ett hörn på golvet, allting är svart.
Tårarna börjar sakta rinna nedför kinderna,
Blir först arg, på mig själv.
Men de blir bara fler och fler.
\"Varför ska just jag vara så himla svag !? \"
Tillsammans med tårarna kommer tankarna som sköljer över en som ett störtregn.
Vill bara försvinna.
Sen ser man knivens egg sakta bli röd innan man känner blod rinna nedför armen.

Man vill egentligen inte,
Det finns inget annat sätt att bota den psykiska smärtan.
Då gör man vad som helst..