En lätt dimma pryder väggar,
så de gjort på sistone.

Lätt, men ändå tillräckligt för att jaga in mig i var dag en.

Säg mig främling - är jag död?

Nej, döden är blott en självklarhet, dit når ej dimman.

Åh, så bra.

Torkar paniken ur pannan. Sedan kommer besvikelsen krypande.

Är jag kvar i maskinernas tidsålder?

Åh, det var inte bra.

Rycker på axlarna och fortsätter att städa mitt rum.
En tanke fladdrar förbi,

är du död?

Han ler. - Kanske...ska jag gå?

Nej stanna om du vill. Jag ska sova. Godnatt.