jag tog en kvällspromenad för att rensa skallen
behövde få lite perspektiv på allt
innan jag skriver ner dessa ord
som är menade för dig

de sägs att tiden står still
när man är riktigt kär
så det är nog därför det fortfarande är september för mig
men du är inte hos mig nu

för nu det är juni och sommaren är här
så med musiken i öronen och blicken fäst mot himlen
vandrade jag och slet skosulorna mot astfalten

och på en blomstrande äng
såg jag två harar som sprang ikapp med varann
och en bit bort såg jag rådjur
som stod där och såg på mig
en kärlekskrank kreatur

på en gräsplätt satt ett par på en filt
med picknick korg fylld med mat och vin
och med kärleken i deras skratt
kysstes de och höll hand

jag sänkte min blick och gick förbi
för min hand var tom

och tankarna dem gick till dig
jag undrade
vad du gjorde just då

du var säkert sådär sagolikt vacker
som bara du kan vara
och din blick var nog lika magisk
som en sommar i december

jag gick ut en sväng vid hamnen
ute på kajen satt en man med ett fiskespö i sin hand
han tycktes inte få någon fisk
"det finns fler fiskar i havet" sägs det
men han metade ju i en sjö
och jag tänkte
han är nog ensam
ensam liksom jag

så jag promenerade vidare
och det doftade sommar
skog, blomster och grillat kött

vid kiosken satt en kvinna med sin man
och med en iskall mjukglass i varsin hand
så slog de gnistor av kärlek
för de var heta som solen med varann

vinden den var ljummen
den fångade mitt hår
jag blundade och stannade för att drömma en stund

tänk om du var här
att vi gick här i juni snår
hand i hand
förälskade och höga på varandras läppar
för att sedan gå hem
krypa ner i soffan under en filt
en kopp te till dig
och få känna din kropp i min famn

det vore att leva
men nu är du inte här
så jag satt mig ner på en gammal träbänk
försökte skriva dig en dikt
men orden var alla fel

jag ville berätta för dig
att sommaren äntligen är här
att årstider kommer och går
men att det alltid är sommar i mitt hjärta
för där bor du

jag ristade in ett hjärta på bänken
där dina initialer älskar med mina
och jag känner
att saknaden verkligen är kolosal
alldeles total

och jag undrade om du skulle höra mig
om jag skrek mot solen
att jag älskar dig
men du är så långt bort
och solen den bländar mig

så jag gick hemmåt igen
till en liten säng som känns så stor

ja, jag gick hem igen
så du kan få läsa mina ord