Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det var som vågor, först högljutt och sedan tyst med hjärtat




Allt dränktes

och

försjönk i tankar

utan tänkande


längtans eld

en illusion


Allt försvann


Det var som vågor

först högljutt

och

sedan

tyst med hjärtat


Ingen av mig återstod


för att


Du ljög allt

och

Du var inte

bara min

länge


länge ...


Vem är hon ???




Fri vers av Sladjana Zubcevic VIP
Läst 543 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2008-06-03 00:02



Bookmark and Share


  Ewa-Britt Nilson VIP
Oj, så det kan gå!
Vi håller om Dig
vi håller av Dig
Oh, Du blir
det lättare då...
2008-06-05

  Havsbris
där är du igen,
hoppas det kan
ge dig liten glädje,
inget att leva för,
men du kan leva med...

grattis ;o)
2008-06-05

  Carola Zettergren
Bra poetat en välbeskriven smärta...smärtan när allt går i kras!
2008-06-03

  Quasimodo
Starkt och smärtsamt här för det som var och det som försvann!!
2008-06-03

  Larz Gustafsson VIP
Det finns mycket smärta här.
Är det inte märkligt, det där, hur man liksom bara kan känna på sig...?
2008-06-03

  anits VIP
vackert och svårmodigt
2008-06-03

  Havsbris
ojoj

vem är hon? wow

det var f... starkt!
men underbart slutet
på texten måste erkänna,
även om poesi kan tolkas
på många olika sätt,
jag tolkar det som att
tystnaden tog platsen
mellan tvivel och smärtan
och ingen tänker rätt här,
även inte jag ;o)

Stela, kan du tar det med
en nypa salt? Du gissar,
försök ta reda på sanningen
eller?! jag försöker vara positiv
bara...

kasta borta honom, Gud!
sådana månniskor förtjänar
inte även ett lennde från en
blind!!!
2008-06-03
  > Nästa text
< Föregående

Sladjana Zubcevic
Sladjana Zubcevic VIP