Varje människa är ett skal
som vi andra ser det.
Dock innanför, där finns det mycket
Där finns hela livet
det som ingen eller bara några få
kan ana eller se

På en del av oss syns tydligt på vår yta
vad livet har gjort med oss
Men inte allt!

På andra ses ej något alls
Bara lite linjer, fåror eller ärr

Och gemensamt för de flesta är
Att livet finns där inne
i tryggt förvar
om allt är väl

Men för några kan det vara så
att saker tränger på
från det som varit förr
sådant som vill ut igen

Är det goda saker
syns ett leende hos dig och mig
eller är det mera sorgsna ting
blir nog mera vemod i vår blick

Mina frågor kommer här:

Hur mycket tid och plats ska vi låta ge till sådant här
Hur mycket ska vi släppa fram
Hur mycket ska vi ge av oss
Finns någon som vill ha det?