När häxanmara och jag

träffas vid samma grill

då växer blommor i molnen

och stjärnorna står still

Alla träden väcks då till liv

blir poeter eller andra män

vi roar dem på vårat vis

och kramar dem en och en

Sen släpper vi taget om tiden

då är det dags för en efterfest

vi kallar på dem från andra sidan

bjuder in dem med en artig gest

Bakom stubbar smyger väsen fram

och vi skålar glatt med dem alla

ordväxlar om ting i allmänhet

låter tankarna mjukt i natten falla

Innan den nya dagen har börjat

så bryter vi upp från vår gemenskap

skakar tass med alla våra vänner

och tackar för deras magiska vänskap

Sen kramas vännerna tu i natten

och Enediel far hem till sitt egna bo

Tyst och stilla somnar de från dagen

med glada hjärtan faller de till ro...