Jag ska snart vandra härifrån

och


jag känner ingenting alls


utom


rädsla


Hur ska jag kunna lämna Dig


Vem ska ta hand om Dig nu



men



Det är bara


min kropp


som ska vandra



Min själ


ska stanna hos Dig


för alltid

Fri vers av Sladjana Zubcevic
Läst 608 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2008-06-05 09:39

Skriv ut
Spara som PDF

Elaine.S Känslosam att läsa, svår att lämna ...orden stannar kvar..de är vackra men oändligt sorgliga... 2008-06-05

© Birgitta Wäppling En dikt som griper tag i läsaren från en rad till nästa med ett budskap så stort att man stannar till och det är en tröst att veta att själen efter någon som går finns kvar ändå 2008-06-05

Larz Gustafsson Det primära är var man skall tillbringa evigheten. 2008-06-05

mare ...det är ju så, det jordiska ska försvinna, vår kropp,........men minnen av personens närhet....... 2008-06-05

Quasimodo Fint och kärleksfullt i dessa tankar och ord !!! 2008-06-05

anits Vackra unerbara ord 2008-06-05

Carola Zettergren Vackert! 2008-06-05

Havsbris de sade redan allt, du berör alltid på en speciell sätt! Ibland behöver man lämna kroppen och vila själen... på andra sidan, kan man göra motsatsen... vilka som helst, minnen finns kvar och man kan aldrig glömma den man älskar... trevlig resa till din inre, och när kroppen får sjäelen tillbaka, hoppas i harmoni!!! ;o) 2008-06-05

eva m h Berörande avsked! 2008-06-05

Lindizz Väldigt fina starka rader. 2008-06-05

Melona Din diktning träffar alltid på ett speciellt ställe inuti, där det gör ontvackert 2008-06-05

Dude Nu skapar du tårar och berör så djupt in i själen. 2008-06-05