Vi är ganska lyhörda som människor och känner ganska omgående i ett möte om människan du har framför dig passar in i din samling som potentiell vän eller inte, men kan det verkligen vara likadant med människor man aldrig har träffat??

Själv har jag väldigt svårt att släppa folk inpå livet av olika skäl och är oerhört reserverad i möten med människor och håller dom gärna lite på distans...

Ta t.ex skrivarvänner...

Jag har för tillfället sju stycken(som jag valt själv) och har varit medlem på Poeter i drygt tre månader. Under tidens gång har jag (omedvetet) byggt upp olika känslor och bilder av/för dessa människor och till vissa faktiskt fått en bättre relation till än många i min omgivning kan jag tycka. Skulle ljuga om jag sa att jag INTE var nyfiken på vad ni är för "snubbar" egentligen men är rätt nöjd med att ha er på distans faktiskt(känns tryggt på nåt sätt)kanske för att slippa vara orolig för att göra nån besviken,vad vet jag?

I en liten hyllnig till mina skrivarvänner säger jag iallafall..,

Är GLAD över att ni finns!!

Tack...