så reser du dig ur stolen
så kaffekoppen hoppar till
och du går fram till mig och
drar upp mig på altangolvet
du tar mig hårt om livet när du
viskar i mitt öra och jag faller ihop 
av skratt
kan inte svara genast
så du lägger dig på knä
på skrovliga brädan och så håller du
din hand på hjärttrakten och harklar dig
högtidligt och säger så allvarligt du kan
fast du frustar i skägget
- skulle min fru vilja följa med
mig ut på lokal denna kväll
så skulle det glädja mitt
redan glada hjärta
alldeles ofantligt
mycket och så
himlade du
med dina
himmelsblå ögon

att någon kan ha så underbart blå ögon
tänkte jag och mitt svar var en kyss
du skrattade högt
sjöng en stump och såg hemlighetsfull ut
du upprepade frågan och jag undrade
vilken lokal vi skulle besöka

då tog du mig i handen och gick ut på altanen
höll för mina ögon och förde mig upp till
tomtens baksida
jag kände på sluttningen var vi befann oss
och du kramades hårt och höll om mig
men du glömde att ta med dig en handduk
att lägga på den skrovliga bänken
som vi ofta pratat om vad vi skulle använda till

vad vi gjorde där är en helt annan historia
men jag kan avslöja att det var sommar