Ibland....

Ibland

när jag går förbi

en spegel



ser jag inte

den jag är

idag



Jag ser bara

den magra flickungen

med de svarta flätorna

ögonen som två svarta

brunnar

i det vita ansiktet



som älskade

att fylla fickorna

med stenar



och som aldrig nådde upp



aldrig



nådde upp

Fri vers av Michaela Dutius
Läst 598 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2008-06-07 14:54

Skriv ut
Spara som PDF

rebecca d känner med den flickan... 2008-06-11

ingvar Och, som vuxna, får vi också ofta känna oss som några, som sällan eller aldrig \"når upp\". Men Han når upp för oss! Instämmer i alla lovord äv en här. 2008-06-11

ej medlem längre ...på något sätt känns det gott att få syn på den där flickan... Hon behöver ett knä att sitta på och en famn att hjälpa henne nå dit hon vill. Den famnen är du poet, som precis vet hur hon kan få det hon behöver! 2008-06-08

Laijza stark o berörande. 2008-06-08

Annette Andersson En stark text som griper tag i mig... öppnar upp minnen som jag sparat långt där inne... Slutet är bara så bra! Det ger möjligheter till egna tankar och tolkningar och dröjer sig kvar i sinnet... *applåd* 2008-06-08

Vilsen Annette-hittar vägen Åh, vilken härlig text! Jag ser allt framför mig och ler. Jag förstår att din text är bland de mest bokmärkta och jag gör detsamma :) 2008-06-08

Micael Axelsson Skiftningen, att se sig själv som då, där i spegeln. Jag fastnar så, för det vis, hur du både visar, och släpper in oss så nära, och detta med ett så enkelt medel som en spegelbild. Ändå känns det så oerhört personligt nära. 2008-06-08

Anders Nordlander Kan riktigt se denna flicka, jag hade också mina fickor fyllda med stenar och annat smått o gott 2008-06-08

Bibbi Så väl man känner igen sig i detta fast jag var ljushårig och hade hårband en stor rosett, samlade kulor och bokmärken... Helt underbar fantastisk poesi! Applåd och bokmärke! 2008-06-07

Kristina Wallbing Underbar återblick i minnets spegel. Med ömhet beskriver du det lilla barnet! 2008-06-07

Johan Bergstjärna Stor varm kram på den flickan. 2008-06-07

Marreb Slutet blir väldigt starkt! 2008-06-07

Ewa-Britt Nilson Inom oss kvinns en liten flicka alltid finns och det är lätt, att till henne ta när man vill minnas bra! Så vackert berättat M*D! ******************** 2008-06-07

devilsangel En underbar text! så sorgsen men ändå stolt...ett närmande till sig själv, det nya men ändå finns den lilla flickan alltid kvar inom...älskar hur du upprepar slutet\" och som aldrig nådde upp, aldrig nådde upp\". Fantastiskt bra skrivet! *bokmärker* 2008-06-07

Sofie Viktoria Vilket mästerverk! Tror att många kan känna igen sig i dessa rader. På något sätt är det alltid så, vi bär både barnet och våra tillkortakommanden inom oss. 2008-06-07

-Ulla Tilemo- Når vi tjejer någonsin upp? Har dryftat denna fråga ett tag med min väninna. Jag känner så väl igen mig i den här texten, även om jag inte hade fickorna fulla av stenar. Men jag hade en hel stor konfektlåda full med \"bilder\"..... 2008-06-07

VampyrÄngel OJ så bra! 2008-06-07

Lasseman Åh ja jag håller med KYREUS om den lille gosse barnet.. grymt bra skrivet tack! applåder och sparar 2008-06-07

Lasseman Åh ja jag håller med Kyreus om den lille gossebarnet.. grymt bra skrivet tack! applåder och sparar 2008-06-07

Carola Zettergren SÅ BRAAAA!!!! Applåder!!! 2008-06-07