En flicka
Hon brukar betraktas som ganska högrest
men intill branten
och tornet, vars tinnar äro djupt dolda i de taggiga molnen,
är hon mer något av en
harmlös nyckelpiga.
Utan svarta prickar.
Och med ett missnöjt svavelgult skal bredvid de andra
vänliga röda.

Upp, upp
det är hennes väg,

ingen annan vill ta den.
Det är det som avgör saken.
Hon måste upp och vrida vredet med all sin vrede
i denna värld som blivit så fel
och där de krälande varelserna
- nedtyngda av byråkratiska papper, definitioner
och hybris-alkemism
- där de krälande varelserna är mer rädda för

Den Stora Förändringen

än för de, kilometer ner i klyftan
klippor
vassa som hajars käftar
skalknäckare
skallbräckare
som skulle kunna splittra deras
så omsorgsfullt
tuktade
krampande
kämpande
kroppar.
Som skulle kunna slita bort dem från det.
Som skulle kunna slita bort dem från det där de så innerligt eftersträvar.
Den guldskimrande utopin.

Normen.

Ja, för
lösa inälvor och köttgegga
vinner ju inte beundran.
Ingen skulle se på dem och viska till sin vän:
\"Se, precis sådär har jag försökt arrangera mitt
intorkade
smuliga
blod
över min bukspottskörtel
i åratal!\"
Nej aldrig.

Flickan är också rädd.
Faktum är att hon darrar.
För Mycket.

Men om någon hade tagit hennes hand i sin
Om någon hade sett med tillit i hennes ögon
Om någon hade sagt \"Du är galen. Galen, men modig.\"
Om någon hade fått henne att ta ett djupt andetag
och gett henne en liten puff

Då.
Då hade hon utan någon sats hoppat.
Rakt över gapet

(cliffhanger)

...............................

...............................

...............................

och med nöd och näppe fått tag i den osynliga repstegen.
Då hade hon med en liten pust
målmedvetet
vinstlovande
börjat att klättra.
Två timmar senare hade hon känt de första frostiga regndropparna
sväva mot sin kind.
Mirakulöst hade hon kunnat överleva avsaknaden av temperatur
och stretat vidare i veckor.
Hon hade smugit genom atmosfärens gräns
och känt lättnaden när hon plötsligt blivit
tyngdlös.

Någon minut innan hennes luft tagit slut
hade hon fått syn på ett fönster.

Efter att hon simmat genom det
hade hon fått syn på ett vrede.

och hunnit tänka:
\"Ja Ronald McDonald är då verkligen överallt!\"
medan hon sträckte sig mot
den röda plastnäsan

och brutalt vred om den.

Efter det
har jag ingen som helst aning om vad som hade hänt
men vi får väl se

när någon
vem som helst

Om någon
Om du
tar dig för att trösta

Den Livrädda Flickan

som inte är en röd och svartprickig
nyckelpiga.