Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag räknar plusminusstatistik- ingenting är mindre än vad man tror och du var alltid mer


E Neuman.



flugorna och fläkten
surrar

ett papper slår mot handen


det känns inte

fingrarna dras genom håret över kinden huden till läpparna

det känns inte


kan inte kittla mig själv
eller älska


~


har slutat vattna skelettet

dess vassa blad har fallit
& förmultnat

sedan länge


~


andetagen

som omvandlar

gift till syre
till gift


& rösterna

som vatten

genom väggen
under golvet

som vinden
viskande-


~


monster

& speglar som betraktar


tystnaden som skriker ditt namn


ditt värde



det känns


det känns





Fri vers av Johannes
Läst 603 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-06-11 11:37



Bookmark and Share


  Anna Frölander
Det är läskig stämning i denna, någonting rinner ut, är på väg att försvinna, kanske det där sista av hopp som fanns kvar. Istället lurar en fara alldeles intill, viskar, slår, monterar ner. Överallt. I det instängda. I rummet, I kroppen. Din text känns verkligen klaustrofobisk.
Du skriver med ett fint flyt Johannes och jag tycker om det träffsäkra sätt som du använder dig av upprepningarna, det krymper rummet extra, stramar ihop situationen, hela känslan. Tack.
2008-07-01

  Smultris
jag tycker om den här, johannes...
2008-06-13
  > Nästa text
< Föregående

Johannes
Johannes