Under dygnets mörka timmar
händer det att en objuden gäst
tränger sig in i mitt huvud
Hans syfte är att tränga bort alla
mina goda, snälla tankar
Han är svart, slemmig, har hundra ben
och jag tror han kryper in genom ena örat
Väl innästlad i mitt huvud sätter
han krokben, knuffas och slåss
Dessutom sprutar han ut en
sörja av svart klibbig massa
så mina goda tankar har
väldigt svårt att ta sig ut
Dock har jag funnit ett sätt
att jaga bort honom
Han är allergisk mot skratt
Skrattar jag springer han iväg på
alla sina hundra ben som
den fege räddhare han är
Så därför tackar jag alla
diktare som skriver om
fulla lampskärmar,
vackra timmermän,
förlorade strumpeband
och annat som får mig att skratta