Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
..om att vilja få betyda


Någon


vi satt i mörkret och mådde sådär på gränsen illa,
när allt man vill bli av med sitter förankrat någonstans i halsen
egentligen hade jag nog velat att vi låg ner för då kanske det ena hade lett till det andra,
men du var ju inte en sån som blev andra med vem som helst

så istället jag lade min handfata i ditt knä,
och lät dina vilsna fingrar följa mina ihoptrasslade linjer
det var som om de ledde dig rätt in i min livshistoria,
kanske blev du lite rädd för jag hörde dig dra efter andan

du visste att jag inte var en sådan man blev kär i,
eller ringde mitt i natten för att man var tvungen
inte någon man viskade tre stora ord till,
eller fann sig oförmögen att släppa med blicken

men kvar satt du och följde linjer,
jag följde inget det visste alla
jag följde dina flämtande andetag,
jag följde dem bara i smyg

vi satt i mörkret och mådde sådär på gränsen illa,
när allt man vill bli av med sitter förankrat någonstans i halsen
plötsligt låg vi ner det ena ledde till det andra,
och kanske var jag inte längre vem som helst

kanske var jag,
Någon




Fri vers av Fineshrine
Läst 1134 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-06-14 18:01



Bookmark and Share


  inutimonster
den här bokmärker jag. du är som en bok man vägrar lägga ifrån sig. jag känner igen mig, och tycker du drar in mig i alltihopa som om det skedde just precis här och nu. det jag beundrar mest är ditt språkbruk, det är grymt!!!!
2008-06-15

    Jojjan
\"du visste att jag inte var en sådan man blev kär i,
eller ringde mitt i natten för att man var tvungen
inte någon man viskade tre stora ord till,
eller fann sig oförmögen att släppa med blicken\"

Applåd för igenkänning!
2008-06-14

  Larz Gustafsson VIP
Du...
Jag gjorde en liknande upplevelse. Året var 1983. Det var sommar.
Din dikt är oerhört ömsint, nära, varm och vädjande.
Jag tycker om den.
2008-06-14
  > Nästa text
< Föregående

Fineshrine
Fineshrine