Jag tog en överdos av stolthet
kämpade för vad jag tror.
Jag vandrade mot en schablonbild av mig själv
och tappade min väl packade väska längs vägen.

Det finns en tydlig fiol i mitt soundtrack
och ett döende eko utanför...


Vem vet om jag hittar rätt igen?
men ruset drar mig ditåt.


Jag har vinkat glatt hejdå
och ser forntidens ansikten suddiga.
Jag kommer tillbaka i mina drömmar ibland
men hittar alltid skräp i vrån.

Jag letar efter tydliga linjer
och en rakare väg att gå.


Vem vet om jag hittar rätt igen?
men jag kliver närmare stupet.


Jag snubblar mot ett liv som slutat leva.
Jag ser minnen där andra ses död.
Jag tar ett återfall i dumhet
bävar för att hitta vad andra kallar hem.

Om jag kan tämja mitt inre eko
kan jag kanske leva som du är.


Vem vet om jag hittar tillbaka någon gång
men ruset föll över stupet
























och jag letar mig blind.