Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ja det närmar sig sommarsolståndet med tassande små steg :)


Snart ska det firas!

 

När dagen är som längst

och vi har årets kortaste natt

Då fyller vi skålar med vatten

lägger i blommor, jordens skatt

 

Vi hyllar elden och solguden

vakar oss genom nattens slöja

Lite kallt och ruggigt det må så va

vi kryper ihop i varsin tröja

 

Denna natten är så full av magi

och närheten till väsen är så stor

Det gäller bara att vara vaksam

så visar det sig vart älvorna bor

 

Årets kortaste natt tar också slut

med daggvått gräs och soluppgång

Träden är nyvakna och varma

vi hör tillsammans på fågelsång

 

Med största vördnad och respekt

vi lämnar naturen som den var

plockar ihop alla våra saker

inget skräp ska lämnas kvar

 

Så tackar vi varmt Moder Jord

för vistelsen i ett av hennes rum

Hon önskar oss välkommen åter

med en röst som är mer än stum

 

Men vi vet och vi har känt

att vårat besök gjorde henne glad

Vi ser i ögonvrån hennes leende

som en stilla bris i trädens blad...

 




Fri vers av Lyckohäxan Enediel
Läst 545 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2008-06-17 18:49



Bookmark and Share


  papessa
tycker mycket om när du skriver så här trolska vackra naturdikter
2008-06-19

    ingvar VIP
Denna sköna lovsång behandlar relativt prosaiska ting: blommor, vatten,eld. Samntidigt bör de möljighetera av värma, av svalka,av pryda. Kanske är man alltför föriktig med kontakten med det överaturliga i början. Den rena magin tår ju dockoch väntar. Varför dröja?Kyper ihop i sin tröja,kanke någon sorts skyddsklädnad, när man villl utröna var älvorna bor. Och älvorna bor alltid just hör denna natt!
Sakta dras vi oss sedan hem efter att än en gång upplevt världens kortare natt och än en gång funnit att avstånden-dröm,sömn,vaka, halucination, ej alls så stora och oövervinneliga vi nog ofta gör dem till
2008-06-19

  häxanmara
Härlig text vännen..

*applåder*
2008-06-18

  Lejonhjärtas poesi
Ett härligt samspel mellan människa och Moder Jord som föder oss alla, gammal som ung, fattig som rik, fisk som fågel, dagsländor till långlivade Sargassohavets ålar. Vi får den jord vi förtjänar och vad vill vi lämna efter oss till våra barn födda som ofödda generationer som vill uppleva midsommarnattens magi i ett gräs som frodas i grönska och en sol som ännu syns när den går upp över horisonten. Vilken naturens magi du skildrar och visst är vi alla magiska under, små varelser skapade att leva i symbios med naturen och med respekt för livet och våra naturresurser för ett hållbart liv att förvalta från dåtid, i vår tid till kommande släktens framtid i evighetens tidevarv!
2008-06-17

  Quasimodo
Ger en skön och ödmjuk känsla för naturen och samspelet människa och vårt vara här !!!!
2008-06-17

  Micael Axelsson
Tonarten vandrar på en klassisk stämma, och det faller sig väldigt väl, till denna tradition med gamla anor. Jag rekommenderar varmt att läsa dikten högt (även om du sitter själv, ja!), då kommer den än mer fram till sin rätt.
2008-06-17

  Larz Gustafsson VIP
Jag vägrar att fira detta trams.
2008-06-17

    Nattviol
åhh.. det här är du så
fenomenal på!
underbart diktat.. varsamt..
ödmjukt.. i ren glädje över
naturens gåvor!!

gillar mycket!!
; ))
2008-06-17

  aol
jag blev helt betagen så fin poesi applåd till dej från mej och dom små i underjorden
2008-06-17
  > Nästa text
< Föregående

Lyckohäxan Enediel
Lyckohäxan Enediel

Mina favoriter
tack månen
Du