du får en klump i magen
som växer i takt
med att salt vatten slingrar sig genom kanaler
du vet vad som är på väg

du försöker prata men det känns som om någon
skurit hål i dina stämmband
luften passerar men det enda som kommer
är en osäker viskning
du vill komma där ifrån nu

du undviker ögonkontakt och
det salta vattnet lägger sig som en suddig lins över ögonen
till slut
som i en känslosam låt som bryter ut i refräng
öppnar sig allt
du blottar dig själv, allt rinner ur dig
men det enda som syns
är det salta vattnet
som långsamt hittar en väg nerför dina kinder
inget kan stoppa dig nu
inte när du gråter
på riktigt