helst av allt vill jag långt bort hærifrån
jag brukade ha ideal & hög moral
nuförtiden skiter jag mest i allting;
de fattiga och utsatta och hemlösa dom får klara sej själva
allt jag bidrar med en hundralapp i månaden (patetiskt)
min mamma är frustrerad enligt sin psykolog
tyvärr vet hon inte vad det innebär
oförmåga att påverka sin situation är min översättning
andra förslag mottages tacksamt
varje gång jag besöker den här staden
dör jag långsamt med varje andtag
det är en lång och plågsam död, ångestladdad
stryker längs med gatorna
livrädd för att bli igenkänd
vill inte ge en snabbresume av mina sista tio levnadsår
jag brukade tycka om att ha ett hem
nuförtiden är jag hemlös
& det enda som existerar i min värld
är snabbaste sättet att tjäna tillräckligt mycket pengar för att dra vidare
så inihelvete långt bort