Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

utslängd..


I en kall gryning
utslängd från mitt ståtliga
borg mitt slott
vandrar över lerigt gärde
önskar jag var inne i värmen igen
motigt bygger jag mig ett vindskydd
mot blåst å regn
slår ner en stolpe i marken
samtidigt jag kastar ett öga över axeln
ser mitt slott stort å stolt i grynings ljuset
med en tår i ögat jag svor att den åter skall bli min
om jag så skulle kasta sten i 1000 år för att
åtminstånde få till en repa i muren..
min borg mitt slott..
jag vill in i värmen igen..
Ger aldrig upp...




Fri vers av Spider
Läst 551 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2008-07-05 22:16



Bookmark and Share


  micke marin
Ge upp? Nej för f-n. Här är ju ett äventyr på gång läser jag.
2008-07-10

  Blomster
Texten verkar dyster vid en första anblick men efter att ha läst den ett par gånger så ser jag en otroligt stark viljestyrka och drivkraft att inte ge upp det man vill ha. Bra skrivet!
2008-07-06

  häxanmara
Sorgsen och nära men ändå långt bort.
2008-07-05

  Elaine.S VIP
Börja om på något sätt fast allt längtar tillbaka..
2008-07-05

  Lyckohäxan Enediel
Oj den här känns lite sorgsen och övergiven på nåt sätt...att se något så nära men ändå så långt borta...aj...
2008-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Spider
Spider