Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Paradox

Jag tuggar längsmed kanten
Motivet ligger nära

(nittonhundrasjuttioåtta)

Köket med lysrörsbelysning och vinklade persienner. Mörkbruna listerna längsmed golvet taket fönstren. Sträcker sig runt kroppen vrider tre varv extra hårt. Hon sitter på köksbordet. Ser rakt in i samma ögon lite längre bort i tiden.

- Vad tittar du på? Frågar han mig.
- Inget, svarar jag och döljer fotografiet i handen. Han går förbi. Jag lutar kroppen mot diskbänken. Känner lätta läppar mot axeln. Sen är han borta.

Köket ser nästan ut som mitt. Bara lite mörkare. Lite mer lysrör med mörbruna lister. Hennes mun är smal. Jag undrar om hon visste då.

(tjugohundraåtta)

Köket med lysrörsbelysning utan persienner. Tankarna samlas i kaffekoppen. Vatten pulver mjölk rör om sörja tre varv med skeden extra hårt. Porslinet spricker. Hon faller i takt med vätskan. Försöker samla upp tankarna innan dom slår mot golvet. Blir enbart sura droppar mot linoleum.

- Vad tittar du på? Frågar han mig.
- Inget svarar jag och blundar. Han kliver över mig. Känner hjärtat mot golvet. En hand på axeln. Sen är han borta.

Dropparna ser nästan ut som öar. Bara lite mindre. Lite mer smak av kaffe och damm. Hennes ögon är stängda. Jag undrar om hon vet nu.




Fri vers av Violet Blue
Läst 499 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2008-06-22 23:15



Bookmark and Share


  Erik Hall
Enastående!
2011-06-25

  lodjuret/seglare VIP
Litet som att sätta sig på stolen och uppleva den brännande känslan av upprättstående häftstift tränga genom tyget och in i rumpan. Den som ännu inte upplevt den sensationen borde absolut be en vän om tjänsten för att sedan kunna förgylla resten av veckan med den möjliga orgasmen, åtminstone mentalt.
2011-06-25

    ej medlem längre
underbart
2008-10-13

  shirin
magnifikt, en dikt som skulle kunnas göras lång som en bok.
2008-06-22
  > Nästa text
< Föregående

Violet Blue
Violet Blue