Jag har en vän som visar vägen
som går stigar jag aldrig gått
som letar sig fram
i väglöst land
hon hittar oaser
hon finner viloplatser
hon utsätts för strapatser

Och jag får ta del
Från vägkanten kan jag följa henne
Jag önskar att jag kunde bära henne över de brantaste stupen
de tuffaste uppförsluten

Det enda jag kan bidra med är lite matsäck
kanske en droppe vatten
det är allt

Vägen hon går är ensam

Hon är min vägvisare