du river sönder mörkret som om det vore papper
Det
blev ett sår efter det här fallet också
och jag fortsätter att glömma bort skrapsåren på armbågarna,
lutar dem mot bordet igen
du står i dörröppningen och ler
ett ljus förföljer dig in i rummet
jag försöker värja mig för att inte bli bländad
men du sänker min hand och ger mig friheten i bitar, en i taget
och visar mig vad som är poesi
och det blev ångestklor inatt med
men de skulle nå så mycket djupare om du inte fanns
jag började teckna på våran karta förbi stjärnorna inatt (alla vill till stjärnorna, vi vill förbi)
men det blev mest en massa pappersbitar
som virvlade ner på golvet och visade mig en genväg.
du är stigen utan fallgropar i skogen som är född och byggd utav
mörker
och jag andas in och går upp ur sängen med torra kinder för dig idag, Sara.