Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vrakdelar

 

Jag har bytt boning och skepnader,
så många gånger nu,
vandrat från kvinna till kvinna

jävlar vad jag har kämpat,
fött fram berg där jag borde fött grus
och kanske lite småsten,

vraket, en sliten gammal eka,
formad ur jordens skal,

det heta kalla,

varje gång jag har brustit
har musslan öppnat sig lite mer,

stigmatiserad, korsfäst och begravd
bär jag ännu mitt kors

vet, men inser ännu inte

ur jordens brutna,
ur vattnets källa,
ur vindens viskning
ur eldens henna...

 




Fri vers av Maria Ingridsdotter Viklund
Läst 585 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2008-06-26 08:51



Bookmark and Share


    Bodil Sandberg VIP
Jag tycker du är så j-a duktig..en helt fantastisk dikt ur livet..applåder!!!!
2008-07-06

    ej medlem längre
Kraftfull och vacker. Jordens längtan: Ja vill / inte vara / ofruktsam / jord. / R.
2008-06-30

  coffe
fantastk och oerhört vacker ,,tilltalar mig mycket.,.c
2008-06-28

  Kristina Wallbing
Vilken kraftfull dikt!! Om ett sökande som överlever och reser sig upp igen och igen.
Fastnar särskilt för; "varje gång jag har brustit
har musslan öppnat sig lite mer". Det ligger mycket mellan dessa ord!
2008-06-27

  Erik L VIP
Spännande dikt som jag finner väl skriven.
2008-06-26

    Lindizz
Mycket snyggt skrivet, tack för läsningen.
2008-06-26

  Aisha VIP
...otroligt snyggt....
perfekt.....!
bokmärker!
A.
2008-06-26

  * Ammi *
jag instämmer med de övriga!
applåder
2008-06-26

  devilsangel
Du är en stark och duktig kvinna!! Och skriver som en gudinna :)
2008-06-26

  korpfjäder
fött fram berg...och den färg du satt på elden. Jag finner, att jag står inför en kvinna som kämpat mot naturkrafterna och ännu lever. Starkt!
2008-06-26

  Lena Renman
Kurs i överlevnad. Mästerligt nedtecknad av kraftfull kvinna! Applåd

Lena
2008-06-26
  > Nästa text
< Föregående

Maria Ingridsdotter Viklund
Maria Ingridsdotter Viklund