Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kådan smakade strävt som din hud


Huset var målat med en blågrå färg
som duvans
men gyllene av träet
och kådan som trängde ut kanske smakade strävt
mot tungan

Dörren som en massiv hägring
som oaser
men skuren i ett stycke
och mässingshandtaget som följde som linjer lekte
i handen

Och fönstren
Blänkande speglar att falla mot
sig själv
dina putsade dagrar som förälskelse
i mina ögon

Runt omkring rabatterna
ett steg i taget

avstånd
ett steg i taget mot mig själv
bortom dig
genom

Taket med alla tegelpannorna sotaren måste akta
mot himlen
men lekande lätt över stegen
elden skulle värma
mig

Där du är
ett steg i taget

Och allt jag någonsin kunde se var inte hemma




Fri vers av korpfjäder
Läst 382 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2008-06-30 17:51



Bookmark and Share


    Melona
Det vackraste och mest innerliga jag läst av dig...

Titeln är en dikt i sig!

"Där du är
ett steg i taget

Och allt jag någonsin kunde se var inte hemma"

herre gud, eller så...

TACK
2008-07-01

  Eva Enjebo/Drugge VIP
Vemodig och vacker
2008-07-01

  Bjarne Nordbö
Du seglar upp som en favoritpoet hos mig. Varför, jo jag stannar inför dina ord. Finns. Tack.
2008-07-01

  Gunnar Norrman
Den här dikten känns! Just när jag kände mig så vemodig som en dikt av Karin Boye, skänkte Du mig den här fina dikten. Tack!
2008-07-01

  Stefanie Nerman
så otroligt vacker,
du målar upp så flytande på unikt och talande sätt.
2008-07-01

  Cadena
Jättefin.
2008-06-30

  berxper
Vilken bild du målar upp!
Ja, verkligen målar.
Du väver ihop det med en otrolig känsla!
2008-06-30

  Kristina Wallbing
Sorgsen text detta!! Är det den blågrå färgen eller strävheten eller hägringen eller dagrarna som gör det? Som att du målar upp en ouppnåelig dröm. Din vackra dikt väcker många tankar hos mig! Applåder!
2008-06-30

  J.E Larsson
Man ska vara försiktig med förväntningar, speciellt om det är strävt i början, men jag säger; Roligt att du vågade ta dina steg ändå, man vet ju inte!
2008-06-30

  Michaela Dutius
En underbar beskrivning som målar huset så man både ser och smakar det- men även besvikelsen
sista raden är så vemodig:Och allt jag någonsin kunde se var inte hemma
2008-06-30
  > Nästa text
< Föregående

korpfjäder
korpfjäder