Kådan smakade strävt som din hud
Huset var målat med en blågrå färg
som duvans
men gyllene av träet
och kådan som trängde ut kanske smakade strävt
mot tungan
Dörren som en massiv hägring
som oaser
men skuren i ett stycke
och mässingshandtaget som följde som linjer lekte
i handen
Och fönstren
Blänkande speglar att falla mot
sig själv
dina putsade dagrar som förälskelse
i mina ögon
Runt omkring rabatterna
ett steg i taget
avstånd
ett steg i taget mot mig själv
bortom dig
genom
Taket med alla tegelpannorna sotaren måste akta
mot himlen
men lekande lätt över stegen
elden skulle värma
mig
Där du är
ett steg i taget
Och allt jag någonsin kunde se var inte hemma