Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Svalkande svalor


I förvillningens skog
där andedräkten
för en stund förvandlandes till stalakiter
tog ett hypotetisk farväl
om kompassenålen inte skulle stäcka sig längre
än till den sista vildmarksgränsen

men så,
någonstans ifrån
ljöd sångerna ur ljungvevsmossornas tyvor
och orden som skrivits i regnbågsljuset sken
lyfte och svävade en stund
likt svalors svalkande vingslag en helt vindstilla dag.






Fri vers av _Mian_
Läst 414 gånger
Publicerad 2005-07-08 00:00



Bookmark and Share

  Almaz
Tiden stannar upp med 'svalornas svalkande vingslag'. Med risk för att vara tjatig måste jag hålla med om de två sista radernas betydelse.. De är otroligt vackra!
Och när jag läser dikten igen, upptäcker jag hur heltäckande vacker hela detta alster är.. Helt unik och tilltalande.. Ljuvlig poesi! *ler*
2005-07-23

  Cicero
Håller med Rebekah:
"och orden som skrivits i regnbågsljuset sken
lyfte och svävade en stund
likt svalors svalkande vingslag en helt vindstilla dag"
är mycket fint framställt!
2005-07-14

  Rebekah
Gillar speicellt de två sista radena, fint!
2005-07-08
  > Nästa text
< Föregående

_Mian_
_Mian_