fy fan så jävla trött jag är på att trampa vatten , mina ben orkar inte mer, armarna har domnat för längesen och jag har provat att andas under ytan men det fungerar väldigt dåligt, om alls, och jag ser att det finns en fast punkt någonstans där långtborta men jag kan inte för mitt liv förstå hur jag ska komma dit när det hela tiden drar i mig, strömmar´och ber mig att stanna och gärna vara under och nedanför men jag vill inte jag vill finnas på fast mark, lugn och trygg och se solen stiga upp och värma mitt ansikte och känna lyckan gro i min kropp och leta fiskmåsar som söker havet efter lyckan och jag vill se morgonens första ljus möta nattens hav och jag vill veta att jag finns, att jag är på riktigt, se mig och låt mig vara den jag är precis så trasig och ensam i min själ som jag är och låt det vara vackert och säg att det imorgon finns en hand som tar min och håller den hårt och aldrig släpper den, säg att det är en annan dag imorgon, snälla, säg det...