Alltså, vad fan är det med människor egentligen? Okej, jag är inte Guds bästa barn och jag har många brister och fel, men det får väl för fan finnas någon måtta på eländet??? Vad lider de av?

Just idag är jag bara jävligt irriterad på människor, alla människor. Jävla Power Big Meet och jävla fula människor som inte gör ett dugg för att förbättra sin situation utan tvärtom tycker det verkligen är snyggt att som fläskig trailortrash 45åring gå med hängtuttar utan bh när man är i storlek minst XXXXL, TYP, och till det har urtvättade tights, stortröja och ett chockrosa nitbälte runt halsen... 45år för i helvete?!
Min 70årige gravt alkoholiserade granne som gått mig på nerverna i flera månader med sitt supande som stör mig och min familj, raglar fullt onykter i trädgården med en svart keps med texten: ’Sexinstructor’ i neonrosa. Alltså, på fullaste allvar; vad lider han av? Helt klart står det ju att han inte har alltför många hjärnceller kvar i sin uttorkade söndersupna kropp, men jag förstår inte var han ens har fått en sådan keps ifrån och när tankarna fortsätter längs den banan får jag liksom svälja undan kräket som kittlar i gomseglet.

Kom och hjälp mig för i helvete!! JAG DÖR!!!!!

Och som ett litet plus i kanten går hyresvärdens slavar omkring med en väsnande jävla maskin och klipper alla häckar runt om i området... GAH... hela jävla dagen detta förbannade surrande och det är varmt och svettigt inne trots fläkten står på fullt ös och jag måste baka 90 kanelbullar och 30 källarfranskor idag i 30 graders varmt kök för min son fyller 7år på söndag och det ska vara kalas och vi ska resa 60 mil imorgon och jag måste se till så att väskorna från förrådet kommer in och att all tvätt som jag tog hand om igår är vikt och det som ska med på resan kommer ner i nämnda väskor och resten på sina platser i garderober och byråer…

Har folk verkligen inget annat för sig än att bara liksom bete sig. Ja, ni vet, bete sig. Ni har just läst om ca en timme i min vardag, urklippt ur sitt långa sammanhang och ändå finns det så mycket folk på bara den lilla stunden som beter sig… Jag ska inte ens börja snacka om folk nere på stan.. Hjälp mig. Dvärgar med tandsmycken liksom. Ärligt talat, hjälper det? Jag orkar inte med människor…

Nu behöver jag fan en kaffe. Och är det så att Anette inte bjuder mig på en kaffe nu till mina nybakta kanelbullar så ska jag bli som hennes grannar och täcka hela köksfönstret med lavalampor och leopardgardiner, slå mig själv grön på smalbenen och sedan sätta igång min stereo på full patte (icke häng då förstås, bara alkoholförvaltade) och STÖRA HELA JÄVLA OMRÅDET!!! Så det så…


Ja, nu känns det MYCKET bättre…. Tackar för er tid, PUCKON!!!