hej gud
det är jag, malin, du borde veta vem jag är
och om du inte gör det så spelar det ingen roll längre
för det är ändå ingen som minns
för gud
det handlar inte om nån spegelbild som krossats
gång på gång på gång på gång
(även fast den har gjort det)
och det är inte fysisk och jag borde inte klaga
för jag mår ju egentligen så mycket bättre än så många andra

men snälla lyssna gud
och nu måste du göra någonting
för tomma löften är ingenting för mig
(och inte kärlek heller för den delen)

för det är klumpen i magen
som bara kommer på nätterna
det är hjärtat som faller ner i maggropen
samma hjärta som jag sätter
i halsen gång på gång på gång på gång
och jag önskar bara att det kunde stanna där
någonstans mittimellan)

och det är tårarna som aldrig slutar rinna
själen som aldrig slutar värka
och fan gud
kärlek ska inte vara såhär jobbigt
det ska inte vara några tårar
det ska inte vara någon värk på fel ställen
det ska inte vara klumpar i magen
det ska vara skratt
och bara lycka överallt
och det ska vara fjärilar
i magen

det ska vara fjärilar, gud
varför är det bara klumpar?

för gud
det är 15 år
och det är nästan 15 år för mycket
för jag kan inte ens svara på hur många nätter jag har gråtit mig till sömns
hur många kvällar på rad jag inte har velat gå och lägga mig
för att tårarna måste rinna klart så att inte kudden blir blöt
hur många kvällar på rad jag väntat i timmar på att tårarna runnit klart
för det finns ingen stoppknapp
allting bara kommer och kommer
och det gör bara så jävla ont
och helt ärligt gud






så orkar jag inte mer