Ser du lidelsen i kvinnans ögon, en förlorad son tär henne inombords

Var det ut i krig, var det till sjöss eller var det till sjukdomarnas hemska rike?
Många de som tar, de som tar utan lov och aldrig återlämnar

En tår sakta rinner ned för hennes av åren åldrade hud.
Hennes ansikte bär på en tung börda, på mycket saknad och sorg

Huden på hennes kinder har stått emot många regniga- och soliga-dagar,
men inget tär på huden som de tårar som nu söker sig ned från hennes kinder…

blytunga, svidande droppar framställda av lycka och saknad

En dag framtiden gömmer för henne, men hon välkomnar icke dessa tankar,

Men hon vet att tiden lär henne att bära allt hon inte vill
Många är de som försökt skaka sig av lasten men tanken är inte den

Lystra, vem vill bära din last utan tvång och hot om liv
Vem vill ha mer än sig egen packning av sorg och lidelse

Nej, Insup de ljusare dagarna och bär din last
Alla liv har mer än mörker, men se till att fånga det

Hur ödet slår sig ned vet ingen men hur du tar denne emot är endast ditt eget val