att älska dig odödlig!

du kommer att skratta nu
du kommer att se hur ful jag är
så dumt
du kommer att vända dig om
och sucka besviket ”jaså var det bara det”

den bästa kommentaren är av någon som inte läst något alls, men ändå förstår att det här är det bästa den läst utifrån det sämsta kapitlet, och som kommer plågas framöver av vetskapen om alla hittills olästa delar och sidor av berättelsen tills den satt sig, lagt sig tillrätta med; levt sig in i och avverkat varenda ord från början till slut!

som redan efter att ha läst den första dagboksanteckningen i del 1; ” Ingenting har hänt ” som Det Enda ordet, meningen som säger allt om de fortsatta anteckningarna, skräckslaget inser att detta måste vara och verkligen är det bästa som någonsin skrivits, sen därför och enbart av djupaste skam tvingas ner på knä framför författaren som en utdömd och färdigdiagnosticerad dåre, som gråtande bekänner sin vördnad i förtrolig förnedring utan att orden som kommer ur hans mun på intet vis kan förmedla den känsla han känner!

som att erkänna sin hemliga last man gömt undan i åratal;
den att förälska sig i de man aldrig kommer att få

eftersom ens frihetskapital väger tyngre
än längtan efter att dela det med någon

som då man tror sig längta efter barn och forcerar sig själv in i en vision om att bilda familj så att man hipp som happ involverat sig i ett tragikomiskt hemmafruliv avskuren civilisationen, och under en viss tid under inflytande av jordens åtrå och verklig rusande kärlek till en odefinierbar men välluktande individ, för övrigt den enda människa man älskat under sitt liv, inbillar sig att man önskar bli gravid med honom och även vilja köpa och renovera ett hus men

aldrig att den önskan verkligen känns vare sig riktigt äkta eller sann

likväl säger man det till alla som frågar
vi älskar varann och kommer aldrig att skiljas åt!

ens den vackraste någon dag blir ful
vad de än säger
även den innerligaste falnar

och du kommer att ångra att du slösat trappsteg på två berg dessutom;

förstå att det man själv så löjeväckande mödosamt kluddat ner i skrift
om ens vilseförda leverne i omväxlande ångest och eufori och
ur lathetens självgoda drömmar tänker sig att en dag bli berömd för,
all den kunskap man skaffat sig!
inte har den ringaste betydelse jämförelsevis ditt, den självutnämnde världsföraktaren gudars företrädare Ivan och hans livs verk!

att allt redan skrivits och tänkts och levts klart av honom och just därför har ens egna ambitioner att tro sig kunna åstadkomma ett litterärt skapande av liknande kaliber helt och hållet utplånats,
och sen att inte bry sig ett ringaste dugg om detta faktum!

inte känna avund, inte samvetskval, inte konkurrens!
att istället njuta av den för en själv tacksamma situationen som uppstått
att ha blivit en hängiven beundrerska
en slav under en fiktion och en verklighet
utbytt mot poesi och litteratur på högsta nivå!

man söker hitta svaret i hans labyrint!
man läser alkemi!
man läser psykologi !
man läser filosofi!
kafkas samlade verk och studier över Dostojevskij!
man tror sig nästlat sig in till hans universum
man krokar sig fast och man avser hänga kvar!
man har blivit ett parasiterande värddjur i hans öga
delgiven och ätande på skönheten i en exponerad destruktion och rekonstruktion förevigad på otaliga, tusenden sidor som ingen kvinna eller karl, manhaftig eller blödig, någonsin skulle hinna med att efterhärma!

att någon annan än man själv är större i sin förtvivlan
mindre i sin anspråkslöshet subtilare i sin absurditet
mer raffinerad i sitt maskspel skarpare i sin logik och intelligens
mer dedicerad och mer disciplinerad i
summa summarum allt som går att notera!
att inget man skulle kunna säga skriva eller tänka
för all framtid mera har minsta betydelse!
I denna anteckningarnas boning och högborg, Ett år i Ivan D:s liv, utfäster jag en tribun!

som hånskrattande, pendlande mellan gyckel och förtvivlan är Ivan den mest lyckade varelsen på det här klotet vi alla härjar skövlar ljuger och svindlar
tillsammans föraktande det och allt den Andre gör
mot sig själv och mot oss
undanhållande sanningen om detsamma med alla medel

medan dom undrar
ska samhället ta skit för att dina föräldrar inte lyckades med dig?
säger jag

du är 10 år före din tid
du är 100 år efter din tid
du äger din egen tid !

och hon suckade djupt när hon hörde berättas om dig, Ivan
hon sa
han är ett geni

utan att fördenskull ännu ha läst ett enda ord av dig!

legenden om Ivan D
den ska jag skriva!
myten om Ivan D
den skall jag hålla vid liv !

om du har en svart jacka med vita ränder
så har jag en röd jacka med vita ränder!

jag har gått gata upp och gata ner i 10 år! nej 20 år!
jag saknade dig, men du var ännu inte född!

jag såg en militärparad fast en blåsorkester marschera!
flickor klädda i vitt
svängde svartvita käppar i luften
pojkar klädda i blått och guld
där var en som höll i en trumpet
där var en som slog på trumman! Bom ! Bom!
det skulle Ivan ha gjort bättre!
jadå!
han var med och han slog på trumman!
jag såg och jag jublade den lyckan den dagen var gjord för mig!

ja! om jag vore 20 år yngre skulle jag ha kidnappat dig!

det är jag som är T!
det är jag som är F!
det är jag som är P!

men som A sa igår
du ska skriva om ditt liv
och jag ska göra dig på film
nej det behöver jag inte längre svarade jag
Ivan gör det istället!

jag ska hitta din T om du inte gjort det än!
jag kan astrologi! jag kan klärvoyans!
ett medium och handtydare är jag!
jag ser i kulan att hon varit någonstans mellan Prag och Berlin,
mer vill jag inte veta om T!
jo, om T vill jag veta allt!!

hon drömmer om dig !!

med J däremot
skulle jag vilja snacka ett ord eller två

för att inte tala om morsan din!
give him a break, mother!

och enbart glädjen över att helt enkelt få finnas till på samma klot som Ivan
men kanske aldrig mötas
vore skäl nog, tillräckligt skäl!, att avstå från att skriva
denna den allra mest från verket plagierande kommentar som förevigats här,
det vill säga del 40 är det bästa du någonsin skrivit
för det är, okrossbart,
så som en människa ett barn och ett vilt djur på samma gång
är du oantastlig i din naiva oskuld,

är du och förblir min religion
min överkurs i lärdom
mitt kloster, Ivan!

odödlig.