du snubblar i för små skor
över dina egna andetag
blind under gatljusen och
liten på taken

du dansar med natten
med livet i knuten näve
över livlösa gator och
sönderlevda torg

ensam

stannar hos morgonen
brinner i besvikelsen
inga främlingar att ramla in i
och inga nya gator att hitta
varenda del av stan
är ett sönderspelat kasettband

värmer dig i en längtan
att en dag hitta hem
och sen knyter du dina skor
och fortsätter förlora dig själv
i en stad där man aldrig går vilse

ensam

snubblandes på dina egna andetag
bland ansikten du sett förut
så många gånger att linjerna slutligen

helt har

suddats ut