blev början på ett långt

avbrott

ett hällregn

av tårar

ensammare ensamhet finns inte

jag vände på det lilla anteckningsblocket

kände igen min älskades handstil

det räckte med ett par ord så var

hela situationen där framför mig

filmen rullade och rullade

jag läser några av hans rader:

"behandlingen har inte givit önskat resultat
så jag måste göra en minitransplantation
med cytostatika den 25 och mina stamceller den 26

I samråd med avd kör Ulla in mig till akuten och vi är
framme kl 20.20. Jag är kall och har frossa.
Ulla måste gå ut med hunden. Det är minusgrader ute.
Väntar på provtagning. Väntar på läkare. Väntar på röntgen.
Väntar på rum.

Frusen trött och irriterad. Tiden kryper fram. Säger till Ulla
att hon ska fara hem. Hunden fryser i bilen.
Illamåendet tilltar, jag fryser men är mest irriterad. Väntar.
Kl 24.00 får jag en plats på avd 25 njuravd med eget rum
för infektionsriskens skull.

Fredag
Illamående....inget smakar. Fil och lite soppa är allt.
Vill bara sova, sova, sova....tills värdena har vänt.
Får trombocyter.

Försöker visualisera....då känns det lite bättre....
blod och trombocyter är som röda hjärtan som delar sig
och blir fler och fler och fler
"Rymdvarelser" med sugsnablar hjälper mig att hålla rent
i njurarna efter allt vatten jag- - - - -"

där tog hans anteckningar slut

Den gången överlevde han

men inte nästa

och jag ser honom framför mig

hör hans röst när han berättar

om sin visualisering

känner min beundran för honom

sitter här utan att ha packat

nu

behärskar mina känslor

mig