Ett litet trollbarn föll
uti min hand

hon skrattade och log

och strödde silversand
ur sitt långa, svarta hår
från drömmarnas strand

Jag såg på henne
medan hon hoppade och skuttade
i min handflata
Lekfullt
som bara barn kan

Bekymmerslöst
trallade hon
med prutande smultronmun


Men så stannade hon plötsligt upp


Med fundersam blick satte hon sig ned
och lade benen i kors

Hon sög mig in i sina barnaögon
Stora och gula som fullmånar
skimrande likt stjärnorna
Oskyldiga
men med en vishet så självklar

Hon visade mig en värld
av drömmar och sorg
längtan och rädsla
och minnen klara likt solen

Det var mitt liv hon visade mig

Och mina ögon fylldes av tårar
ty vallen som hindrat dessa salta vågor
från att välla fram
hade brustit

Och från en oändlig himmel
föll tårarna
Likt ett evigt regn
smattrande mot min kropp



Befrielse



Ingen fördömelse
inget tillrättavisande
inga krav
Endast en befriande känsla
och ett distanserat iakttagande


En mjuk, varm röst
spred sig i mitt inre
och fyllde mig med ett lugn

Det var det lilla trollbarnets röst
Men hon talade genom sina ögon


Hon sa till mig:

”Dröm
och låt dina drömmar omsluta dig
med sina helande krafter

Ty en magisk natt
då månen står som högst
Och stjärnorna gnistrar
likt flammande lågor i skyn
kommer dina drömmar bli verklighet

Och livets lekfulla hand
ska lockande leda dig in
genom dess väldiga portar”


Jag slöt mina ögon
och lät hennes ord skölja
genom min sargade själ

Varje klang
i hennes milda barnastämma
flöt likt vacker musik
genom mina blodådror
Och letade sig genom varje vrå
i mitt minne

När jag öppnade mina ögon igen
var hon borta

Men i min hand
låg den magiska silversand
som hon tagit med sig

från drömmarnas strand