Svart sjukan gror i mig
Men ingen vill förstå den
För varför ska man bry sig om illvilliga egoister,
Som vill att alla bara ska le åt en själv?

Nej,
Det finns ingen som kan ana sådant
Själviska rosenbuskar är en sak,
För dem kan man lätt älska trots deras vassa taggar som bara vill en ont
Men svartsjuka människor är en annan

Och det hjälper nog inte med tusentals bläckhjärtan
Eller eliminering av kärleken till en annan
Jag är alltför oförlåtande för sådant trams

Och jag överdriver
Det är ett faktum
Jag hade lika gärna kunnat vattna en nerstamad maskros med tårar
Och känslor verkar kunna dramatiseras lite väl
Jag har just lyckats med det
Erkänn?

Men när du nu gav med dig
Svallar elakheten över istället
För om svartsjuka är olagligt,
Kan man väl åtmintone få ge igen i utbyte?

Att lägga alla synliga prästkragar och blåklockor på asfalten
För att bli överkörda
Verkar lite för milt
Till och med om man sprejar ren ondska på dem


Men blommor är så oförståendes ibland
Även om de är själviska och stoltserandes nedvärderande
Så är de födda så och det kan inte hjälpas
(Människorna kan dock tidvis vara likadana)

Och jag fortsätter med min svartsjuka
Men nu så liten att den knappt märks