Vad ska det krävas av mig
För att jag ska känna mig accepterad?
Vad kommer jag måsta göra?

Jag sitter ensam vid ett bord
I en stor matsal
Folk skrattar med förvridna ansikten
Själv stirrar jag med tomhet i blicken
På den maten som kommer att bli min död

För ingen vet vad jag vet
Ingen vet att jag äter gift till frukost
Ingen vet hur mycket jag klarar av
Bara jag vet hur många gram som krävs

Jag ser en person ensam vid ett bord
Hon sitter med benen dragna intill sig
Likblek, svart rufsigt hår och svartmålade ögon
Svartmålat hjärta

Ingen tittar åt hennes håll, hon är osynlig
Ingen hör när bankar huvudet blodigt i bordet
Ingen ser när hon sliter ut sina ögon i förtvivlan
Bara jag ser henne, när jag ser mig själv i spegeln

Ensam och blind