Jag har två ben att stå på
men ingen av dem bor
har ett hem
ett kök med säng
inget av dem
har en mormor
som bakar maräng
och kommer med saft
och en madrass på en balkong
någonstans i Sverige
aldrig är hemma
-------------------------------------------

Hon...

Vi cyklar ner till stranden
låter våra fötter dra i sanden
och man kan räkna alla sandkorn
som vi låter fastna i våra kläder
där vi ligger och lapar solen

Ibland ett ord
ibland två
ibland en hel mening
eller flera
och det spelar ingen roll
var klockan står
för vi finns här och nu
vi finns här
Nu
ska vi bara vara
för jag är hemma nu
och ser på dig
och undrar tyst
om du finner samma ro

vi behöver ingen glass
att svalka oss med
för här regnar molnfria moln
och jag kan inte låta bli
att se på din
sandbeklädda hud
dina bröst, din rygg, ditt allt
och vet att inte borde
om du ser det som spott
eller bekräftelse

kanske borde jag hålla käften nu
stänga igen min feta trut
men det går inte forcera
tankar seglar, vill brista
ut i låten
jag skrev till dig dagen efter
aldrig borde skrivits:
hålla käft
för redan vet var skåpet står
för vet
att aldrig är nu
aldrig är nu...

Inte se mig sådär
inte medlidsamma ögon
det blir bara
hund och katt
katt och råtta
råa lekar
du inte är beredd
att spela
och jag ska bara ligga här
och brinna...

Någonstans
en gård, ett bord
under fönstersken
där sommarnatten doftar
kan dina ögon trolla mig
(jag vet,
men du har
det där magiska)
och jag kan smaka på dina ord
läppja vinet
och låtsas
att det är dina läppar
att finna tillbaks
Du och jag
aldrig var

Ryskroullette

jag spelade

förlorade och vann

för det är så det är
vinna eller förlora
tiden går ändå
och klockorna stannar
ingen vrider visarna
skriver ändå
våra egna öden
på kortet: riddarnarren
som rider på eldar
han som aldrig dog
växer
en man av aska

Be mig gå
släng ut mig
för dåren i vapenaffären
har alla vapen i mina händer
alla bomber måste gå...

men du ber mig att stanna

Bussar kommer
tågen går
och jag
måste fly
med huvudet
i kylskåpet
frysa till is
att köra sågar på
kan inte formas
anpassningsvalsa

dåren i vapenaffären måste gå nu
för jag har inga nycklar
eller dörrar till ditt kassaskåp
penetrering vore våld
är inte han
så jag går nu...

Hemma
men kan inte knyta band
får inte ta fäste
vid sånt som inte existerar
om allt är en lögn
jag själv har skapat
och man ska aldrig säga aldrig
aldrig är alltid
just nu
måste jag låsa dörren
slänga nyckeln
just nu
slita knutar
spränga alla språng
i grå cellers marinader
lova tusen kvinnor
gröna skogar
som jag sedan hugger ner
"Brända jordens taktik"
vrålar eldhästar längs himlen
på åkern där du satt
förbannar alla lerkrus
formlösa pappfigurer
och ingen av dem är du

ingen av dem är som du...

låter dig
aldrig fångas
och ändå går jag
med lockrop och anklagelser
som ohängd munk
med brinnande kuk
bortåt...