Jag har längtat efter den här stunden.

Sprang ner för slänten med min prins, genom det blöta gröna gräset.

Stråna piskade lätt mot mina vader, och skorna tog an en mörkare färg och annan känsla.

Han glömde sitt onda ben och sprang lika fort som jag mot det vackraste minne i vårt sinne.

Vi kom fram och det var precis som sist, om inte vackrare.



Gör det... Jag sätter mig här och tittar på en stund, innan mina kläder får glida av.



En halv minut senare

springer vi lika fort tillbaka

skrattandes men besvikna



Varför tas dessa stunder fram...

till att finnas? till att skådas?



när 1000 små djävlar tillverkats

för att förstöra ögonblicket på en sekund



Hur är detta tänkt? Ska ingen kunna få avnjuta stunderna av detta skådespel?



VEM UPPFANN MYGGORNA????
I dont get it..