Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min längsta dikt så ta tid på dig


Pastor Perssons Poesiafton



Pastor Persson har egentligen aldrig varit någon riktig pastor
men han har ibland kallat sig för själasörjare eftersom han
då och då suttit på sin kammare och varit lessen i själen.
Det är då han har tröstat sig med ord som rimmar
Här är en dikt från en poesiafton som han höll en gång
och till vilken det inte kom en jävel

Jag har ett minne från min barndom jag är inte särskilt stor
jag sitter på en bänk bredvid min religiösa mor
och hon har tagit med mig till missionshuset på orten
fast jag nog helst gått hem redan när vi kom till porten
Rätt tråkigt har jag och predikan är omöjlig att förstå
men det finns änglabilder där i taket som jag tittar på
dom plutar med sin mun som när man pussar
Guds ansikte är inte målat uppå takets bräder där
men se en flik av skägget hänger ner bland molnens tussar
det får väl duga som en bild av hurdan Herren är

Det var en vacker sal så stor och fin
Och genom mångfärgade fönster trängde ljuset in
i taket spelade reflexer utav solen
jag satt där som i trans med blicken mot det höga
men det som ännu mera frestade mitt barnaöga
det var nånting som hängde ned från predikstolen
det var en duk med tecken på
jag blev så nyfiken på texten så
att mamma måste hjälpa mig att tyda den
där stod att Gud är kärleken

Och Gud han satt däruppe han och tittade på allt
med kärleken som värmde allting som var kallt
han hade makt att styra allting rätt till slut
och ifall barnen skulle råka illa ut
så skickade han änglarna att hjälpa och beskydda
dom hade kläder som satt på utan att vara sydda.
Så sjöngs det några sånger och spelades därtill
när vi gick hem var mamma sur för att jag inte suttit still

Så vackert var det uti Herrans tempel
men ute i den vida världen fanns exempel
på människor som förolyckats, dödats utav tromben
på radio fick man höra om den fruktansvärda bomben
Och Gud vars kärlek skulle ställa allt till rätta
han gjorde uppenbarligen ingenting åt detta
Hans änglar uteblev när barnen var i fara
blev mänskor dödade så fick det bara vara

Och även fast jag själv förskonades ifrån att lida
så var det ofrånkomligt att det onda fanns
Där ute såg jag världen från en annan sida
och om det fanns en gud var världen inte hans
Guds kärlek och hans änglar ja det var en vacker saga
den fick man leva utan det var bara att beklaga
och det som stod på predikstolen det var inte sant
och fanns en sanning lät den inte likadant

Nu har det gått en tid och jag har blivit stor
och solen skiner in genom mitt fönster
den silas genom löv och bildar mönster
den ger mig minnen utav änglar och av mor
och texten på den duk som hängde ner
från predikstolen som jag tydligt ser
jag läser texten om och om igen
fast från en annan sida vill jag tolka den

För jag har andra bilder nu av tid och rum
och skapelsens mysterium
Guds röst kom inte från det höga
jag tror att allting skapas inifrån
ja själva undren var nog ganska tröga
och dom kom inte som spektakulära dån

Nej jag tror inte att det var ett himla rytande
jag tror att livets skapelse var stum
jag tror att urcellerna kommit flytande
i små små tussar utav havets skum
och säkert har de lagt sig vid en sandig strand
som bilden av Guds vita skägg ibland

Den flik utav Guds skägg jag såg i taket
var nog ett litet moln som målats där
en dekoration där uti tabernaklet
men det som gäller om min bild av skägget är
att det som finns i yttervärlden räknas föga
mot det man skådar med sitt inre öga

och jag har slutat söka kärlek i ett tak
för det finns bara bräder där med färger på
det som ska rädda världen är en annan sak
och inom bättre räckhåll för vad vi kan nå
Och just där nöden är som störst
där vassa eggar hotar livets sköra tråd
där människor förgås av törst
och längtan efter rättvisa och nåd
där ondskan tror sig viss att vinna
där kan du kärleken, den allsmäktiga finna

Och ibland bulletinerna om alla morden
aå fick ibland man också höra orden
när de som varit Auschwitzfångar har berättat sina öden
och det har hänt att de har dömts till döden
men har fått leva när en annan tagit
just deras plats där ondskans skarpa svärd har slagit

Och fastän ondskan rustar sig med stål
så finns från tid till tid det vittnesmål
om människor som vågat trotsa den
och visat oss den makt som finns i kärleken
och man har funnit vägledning i själva ondskans läger
att tänka på den där som sa Ge bort allt vad du äger
och han gav bort sitt liv som pant
på att det som han lärde ut var sant

Ja kärleken kan växa där i skuggorna i dödens dal
och fastän ondskans handlingar är utan tal
så flyter här och där som skum på tidens vågor
de gärningar som hindrar världen att gå under
de ord som läker själens svåra plågor
beröringen som lindrar smärtans värsta stunder
det finns en kraft från individ till individ
av evighet men ändå här i rum och tid
en energi som avgör själva livets öde
och vill du ha ett större namn för detta flöde
så kan du ha din egen tolkning utav predikstolens bud
och du kan kalla kärleken för Gud

men vill du lägga kärleken i helighetens famn
så minns att mycket ont har gjorts i kärleks namn
och många krig som förts med heliga motiv
har bara varit svepskäl för att släcka mänskoliv
och de som hatar som gör allting fult och kallt
dem kan du finna nästan överallt
Guds värsta fiender dom visar helst sin styrka
genom att predika i hans egen kyrka

Och söker du en kärlek som kan försätta berg
så är den inte solkig av egennyttans färg
den måste likna något rent och vitt
om det ska vara kärleken som inte söker sitt
och inte söker hämnd för en påstådd oförrätt
och inte skadar livet på något annat sätt

Ja, det som nu blir kvar av bilden i det höga
fast det nog inte alls var målat där
är det som lyste för mitt inre öga
ett skägg av den som haver barnen kär
så mycket har förgått i världens vimmel
och den försvann min vackra änglahimmel
men jag har lärt mig denna regel
att det man äger, det man har
är det som bränt sig in och stannat kvar
och ännu skymtar där i själens spegel

Det som jag äger från min barndoms bönehus
det är en liten liten fläck men den är ljus
det är en bild jag vill med barnets blick betrakta
den är så vit som skalet på ett ägg
och den är fliken av Guds vita skägg
och det är ändå inget att förakta


Detta är så vitt man vet den text som lästes vid
pastor Perssons poesiafton. Den kan komma att ändras
i detaljer genom vittnesmål från någon av de
närvarande änglarna





Fri vers av stenhur VIP
Läst 1672 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2008-07-13 20:16



Bookmark and Share


  Järnkatten
Imponerande, böjer min nacke...
2011-04-23

  Måna N. Berger
En mycket klok predikan!
2011-03-09

  Jan Widströmer VIP
Fantastiskt skrivet och tänkvärt !! Bara längden är beundransvärd.
Du är nog en av få som kan uppskatta min dikt "Julnatt i bönehuset".
2011-03-08
  > Nästa text
< Föregående

stenhur
stenhur VIP