Det smärtar uti mig
vid tanken på alla markanta signaler
Och hur jag slog bort dem
förvissades om att de inte fanns där

Kan inte rå för det
men längtan mig kväver och inget mig roar
Är ångerfull bara
för allt som blev tarvligt och tokigt och fel

Du ska veta att allt kring dig tindrar,
att det blänker så fint i ditt hår
Du ska veta att var gång du skrattar,
smälter all snö där jag står

Är ledsen och ängslig
ögat mitt fylls utav modfällda tårar
Väl enfaldig var jag
visade dåligt min kärlek till dig

Nog kändes det ovisst
för ofta var samspelet inte det bästa
Men någonting fanns där
som nog kunnat blomstra om vi låtit det gro

Du ska veta att du stulit mitt hjärta
att jag allt bryr mig om hur du mår
Du ska veta att var gång jag ser dig
förvandlas min vinter till vår

Ja känslor som dessa
såklart ingen skaldekonst plötsligt kan ändra
Det är blott en önskan,
självisk måhända men innerligt
innerligt sann

Må det vara hopplöst
och kanske naivt och förmätet att undra
Dock var dag jag gör det:
finns där en chans att försöka
att börja på nytt?

Du ska veta att ingen i världen
så som du kan få vinter till vår
Du ska veta att närhelst du skrattar
då torkar du varsamt en tår