mitt hjärta bultar så hårt
att mina revben brister
med sprickor i tanken
av olösta tvister

oroliga tankar dansar nakna
inom sfär av tolerans
skakandes förtvivlandes saknad
av ansvar och substans

nacken strålar begagnade
likt myror i en stack
när världen runt snurrar
av stressymptoms attack

nu känns allt så menlöst
allt tappat har sin lyst
jag kan ej mera glädjas
gråter ensam, söndrig & tyst