I ensamhet och mörker en stjärna lyser
i hopp om att värma den som fryser
Ett ljus så starkt som solens strålar
det är himmelen som stjärnan målar

Den stjärnan beaktade nattens glans
som om inga bekymmer någonsin fanns
i trohet, i hopp, i värme och kärlek
skyddade den sin vän mot världens svek

Följ denna stjärna var än du är
följ den på färden, vem vet var den bär
Den kopplar oss samman, så där blir nu här
då glömmer du ej vännen, som har dig så kär