det är som om regnet
faller igenom mig när jag
står utomhus

nånstans där jag aldrig riktigt
passat in

dropparna studsar mot marken
men inte mot huden
bara rakt igenom

jag känner inte igen mina andetag längre
dom är lika främmande för mig
som du har blivit och ändå-
har jag alltid kallat dig älskling

sköra sommarsmekningar
som inte skulle finnas där på vintern
har etsat sig fast mellan skuldrorna
och kyssar som egentligen skulle
dränkas och glömmas bort
har blivit en del av det förbjudna

det var du som kom ihåg
när minnet svek för alla andra
mina läppar smakade lycka
och om jag visste att den skulle vara kortvarig

skulle jag aldrig kysst dig