och det är därför du rullar ned fönstren
och blicken mot dig, där dina ögon
sitter fast fast världen flyter och kräver
sin betalning,

skulle jag släppa min scarf nu,
om jag hade någon, sitter det säkert
någon fast däri, fast det inte har med mig
att göra,

skillnaden är hårfin,
det har den alltid varit,
och varför är alla skuggor
hårlösa; för förnekelse eller
för skugga,

jag vet inte,
men så länge du vänder bort blicken
och förnekar min existens,
kan jag inte göra mer;

än att se ut genom fönstret
och vända den här reflektionen
mot din kind;

är din hand av man
eller kvinna,

fast jag har karvat mitt namn
i blod i sanden när solen brände
ned mitt namn i mitt skinn,

och jag dog för det enda jag kan
uttala;

jesus.