Igår när jag gick och la mig så gjorde jag hemläxan.

Att tänka på positiva saker som hänt under dagen, och även tänka och känna in hur jag vill må när jag vaknar i morgonbitti.

Det funkade verkligen

Jag tänkte att jag ville vakna utan stresskänsla i magen och göra precis vad jag kände för. Annars har jag lätt för att bestämma mig redan när jag lägger mig att jag ska pressa mig ut på morgon pw för att lixom ha dagen fri sen till böcker sol eller film..

Jag vaknade i morse kl 10 och kände mig jätte lugn. Men jag kände även att jag ville ut och gå, men det var inget måste som var bestämt dagen innan. Skön känsla.

På förmiddagen låg jag sen nöjd och glad och läste i solen, och innan kursen skulle börja så tog jag med Boss ner till bryggan så att han skulle få bada. När jag satt där på bryggan så fick jag sån lust att bada. Nää Sofia du har ju precis duschat å gjort dig i ordning! Vet du fröken Roos.. de skiter ja i! Så jag tog av mig allt och hoppade i.

Sen blev det lite stressigt för första gången här uppe i skogen... Duscha igen, sen hinna fixa mat innan ja drar...

Det är nu det börjar....

När jag kom ut från duschen så upptäcker jag att jag tappat min 30-årspresent Mitt fina Evfa Attling silverarmband som ja fick av J&M, S&P, K&F, P&S.. nääääääääää!!

Inte en gång till !!!?? Det är ju inte första gången jag tappar just en 30års-present... av Attling.. Denna gång hade jag ingen försäkring som kunde rädda mig ur min panik.

Vad fort alla "andra problem" kan försvinna när fokuset hamnar på nåt oväntat...

När har ja tappat det??!! I morse på promenaden? När jag badade?! Jag försökte känna in var ja trodde att det kunde ha hänt. Och sjön kändes starkt.

Jag snabbade mig på med kläderna, hällde i mig gårdagens salladsrester gasade iväg så att de spruta om däcken ner till vattnet igen. 20 min till kursen började.... hoppas hoppas det ligger nere vid bryggan!!

Det gjorde det inte... jag hoppade i.... igen!.... och försökte titta på botten om det låg där. Men det var för grumligt för att se.

Ok... vad testast jag för nu?

Det här är inte kul på något sätt!? Det här armbandet betydde jätte mycket för mig...

Kom med ledsen min in på kursen i sista sekund.

Torbjörn: Hej allesammans, hur mår ni idag? Någon som badat kanske?

Jag: Jaaa.... 2 grr tom.... tappat mitt älskade armband i sjön...



Det handlade om "Vad är din vision" idag på kursen....

Hmm... jag har ju haft visioner i jobbet å så.... men med mig själv.. Nä.. ingen aning..

Har du en vision eller drömbild med ditt liv?

En vision som jag skrev ner som jag fick till mig direkt var att finna lycka utan yttre påverkan.

Riktigt bra funderare det där med personliga visioner, och vi diskuterade mycket runt det... och om att "släppa" saker... För mig så fanns bara mitt armband i åtanke idag när det gällde att släppa saker... Allt annat va helt obetydligt just nu. Torbjörn försökte få mig gladare, och ja! jag inser att det inte går att gräma sig över nåt sånt här, att jag måste bara släppa det.

Han sa även att är det mening att du ska få tillbaka det... då kommer det tillbaka. Om inte.... "släpp".



Väl tillbaka hos Boss så klättrade jag runt vid skåpen i köket för att hitta en vas av glas ( fick tips om att titta på sjöbotten genom en glasburk av en deltagare, men hitta bara en smal vas av glas). Vi gav oss i väg på skattjakten med spänning och spänd blick på vägen.

För tredje gången idag så hoppade jag i Siljan och vadade runt och försökte se ner genom den lilla runda botten på vasen, jag måste sett riktigt nördig ut om någon såg mig... men det sket jag verkligen i.

Efter ca 20 minuter gav jag upp. Det enda jag såg var sjöbotten, stenar och mina fötter... inget jävla armband.

Klädde på mig igen och ropade upp Boss ur sjön. Han är verkligen som en gammal gubbe, han kan simma runt helt själv i timmar.

Jag började tänka efter.... kan jag ha tappat det tidigare? ... det hakade faktiskt i min ficka lite när jag va ute å knallade i morse..

Samtidigt började det regna.. gött... give me some more!

Vi gick hela rundan jag gått i morse utan att hitta något silverarmband och jag fick tillslut en lätt huvudvärk av all spaning på backen där jag gick.

Regnet upphörde och den varma kvällssolen gjorde himlen så där magisk igen. För att muntra upp mig själv ännu mer så satte jag på musik i mobilen som fick skråla rätt ut genom högtalarna så att va enda skogstomte kunde höra det och så sjöng jag högt till låtarna.. "I´m Yooouuurrssss!" "Come back to me fucking armband, cause I cant make this on my own!"

Då kom han.... han som jag glömt bort ett tag, en liten liten kille med den sköna stilen, som jag va helt tokig i och fortfarande vill vara tokig i...Christian Walz.

Jag backade tankarna till tidigare idag, och min vision

"Hitta lyckan utan yttre påverkan"

....och jag släppte armbandet

Ingen har dött

Det är tanken bakom det och minnet jag har av det som gör att det svider så.

Minnet och tanken bakom det från dom som gav mig det finns ju kvar.



...och jag kan köpa ett nytt armband