Genom att publicera denna dikt, vill jag hylla min moster
Någon titel har jag inte kommit på, så ni får gärna.......

Ej med vackra färger liljan prålar,
men dess inre doft den röjs ändå.
Kärlek ut ur mångens öga strålar,
fast du ej dess värde kan förstå.
Klippan visar blott sin hårda yta,
men inunder guldets ådror gå.
Stormar ofta havets vågor bryta,
men i djupet är det lugn ändå.

Mången har en skarp och bitter tunga,
men i hjärtat kan dock mildhet bo.
Mången måste skämta jämt och sjunga,
fast i sinnet sorgens törnen gro.
Mången fattig är, som rik kan tyckas.
Mången rik av bördan tryckes ner.
Mången lyckan sviker, som dock lyckas.
Mången sörjer, fastän munnen ler.

Ack, så döm då ingen mänska illa,
fast du tror att du hans brister ser.
Skenet kan bedraga, kan förvilla,
det ej dig den rätta bilden ger!
Sök blott själv att mild och flärdfri vara,
tadla ej, låt oförrätt bli glömd!
Och du skall helt säkert få erfara:
"Den som icke dömer blir ej dömd"

                                    Hans Hansson