djur
våldet är det enda de aldrig kan ta ifrån oss
den mäktiga skulden
som lägger en dasslocksnäve
på din nacke
viskar
mot din hals
att din tid är kommen nu
och du står plötsligt förvirrad
kåt, farlig och på gränsen
du är din egen twilight zone
en moralisk dimma
av purpurfärgade blåmärken
och i duschen står du naken
betraktar
din fågellika kropp
förundras av hur oskyldig du ser ut
din spegelbild är ett flin
tapetserat
över ett trasigt tivoli
och ditt knä
hoppar
vibrerar
vill svika dig
som din darrande röst
när du på kafé
hukar bakom en svettig ryggtavla
vemsomhelst
kunnat måla
och du ber aldrig om ursäkt
för vad ditt minne
påstår vad du gjort
och du vet
du kommer att dö här
du känner det
du behöver det
du kommer
så hårt när du tänker på henne
och ett namn ligger
med ett annat på din tunga
ett minne att skära upp
och blodet
du sväljer och sväljer
är regnet de behöver
för att sträcka ut sina vingar