Han satt där på gatans kant
Ihopsjunken och på sorgsens brant

Ingen som brydde sig om honom där
Ingen som ville ta i honom som han är

Han gick fram till dem han såg och han hopp fick
Men det var falskt för de ryggade och gick

Allt han ville vara att hälsa och få värme
Önskade att bli älskad och gick närmre

Men där han ingen närhet fick
Så han vände runt och gick

Så en dag han en glad man fick se
Han gick fram för att närhet ge

Allt han fick var dock ett slag
Ett slag som inte var av denna dag

Han kände smärtan i hans kropp på ett konstigt sätt
Han kände att detta var verkligen inte rätt

Ramlade ned på marken med blodig nos
Allvarligt skadad och sneglande mot himlens kos

Hunden gav ifrån sig ett kraftigt tjut
Att lära sig att människan är ond blev hundens slut